Kärlek och liv
Familjen är den första läraren i den kristna tron och den plats där tron styrks och Kyrkan får nya rötter. Familjen är också den första platsen för relationer mellan människor och förebilden för all social organisation. I familjen kan barnet lära sig vad det betyder att visa kärlek och ta emot kärlek. Här ges fostran och här lärs sociala dygder och medmänsklighet. Om familjen saknas finns inte mycket som kan ersätta den.
Föräldrarna överför tron till sina barn genom att i ord och gärningar vittna med sina liv. Påven Johannes Paulus II har flera gånger sagt att: ”familjen är evangeliseringens hjärta.” Gud vill förmedla sin kärlek inom och genom familjen.

Kärlek i sanning
Sanning i kärlek – Veritas in caritate – är den främsta drivkraften för varje människas och hela mänsklighetens verkliga utveckling, skriver påven Benedikt XVI i sin tredje encyklika. Kärleken är huvudvägen i Kyrkans sociallära; det gäller både den lilla familjen och hela samhället.
Påven benedikt XVI behandlar här – mot bakgrund av finanskrisen – många av de avgörande frågorna i vår tid. Han poängterar att, bortom stat och marknad, måste det finnas ett civilt samhälle som präglas av broderlig människokärlek – både lokalt och globalt.

Kvikt och tänkvärt i katolska kyrkan
Föreställningen om kristna som tråkiga är utbredd i det svenska samhället. Men i katolska sammanhang kan man - med mycket humor - ta religionen på största allvar. Ett gott skratt förlänger livet och för oss människor närmare varandra – och därför närmare Gud.
Påven Johannes XXIII fick frågan ”Hur många arbetar i Vatikanen?” och svarade ”Ungefär hälften”. Han kallades allmänt ”den leende påven”. Katolska kyrkan har tre skyddshelgon för komiker: Sankt Lars, Sankt Genesius och Sankt Vitus. Ett av den katolska kyrkans största helgon – nunnan Teresa av Avila – som levde i Spanien på 1500-talet skriver: ”Gud bevara oss från surkart till helgon.”
Det är vissa människor förunnat att vara särskilt kvicktänkta och ha en alldeles särskild förmåga att klä iakttagelser i skarpa formuleringar. Exempelvis citat av Evelyn Waugh, Oscar Wilde och G.K. Chesterton finns också med i den här boken.

Korsvägen
Denna meditation över korsvägen utgår från korsvägstavlorna i S:t Eriks katolska domkyrka i Stockholm. Det är genom Jesu heliga kors, som frälsningen kommer oss till del och vi leds fram till uppståndelsens härlighet. När vi går korsvägen, väcks vår kärlek till Jesus till liv.
Vi får i korsvägen lära oss att knyta samman Jesu lidandes väg med vårt lidande. Vi får se att världens stora lidande är infogat i Jesu lidande. Ingen är ensam i sitt lidande. I Jesu lidande ansikte känner vi igen varje människas lidande.
Men hur tungt och svårt lidandet än är, vet vi att Guds självutgivande kärlek får sista ordet. Jesus har besegrat död, lidande och synd genom att ta det på sig och låta det passera genom sitt heliga hjärta.
Korsvägen ställer oss alltid inför ett val: att säga ja eller nej till Jesus. Någon mellanväg finns inte.
Författaren Anders Arborelius är karmelit och biskop för Stockholms katolska stift.